Sadelfunderingar

Funderar alltid på att köpa ny sadel. Tycker att det är så himla svårt med sadlar faktiskt och jag är mästaren av dåliga sadelaffärer. Har nog köpt typ sex sadlar genom åren som varit felköp på ett eller annat sätt. Därav får jag ångest bara jag tänker på att köpa ny sadel. Nu har jag en uråldrig Pessoa AMO som ligger ok på hästen och som passar mig sådär, den är som med Knattens uppfostran goodenough men inte perfekt. Vet inte heller vilken sadel jag skulle vilja ha eller vad som passar mig och hästen. Sadelutprovare litar jag inte på för fem öre då dom enligt min mening bara vill sälja och egentligen inte bryr sig ett skit om hur sadeln ligger. Jag är helt övertyad om att om jag hade tagit ut tio sadelutprovare så hade jag fått reda på att tio olika sadlar hade varit perfekta för mig och hästen. Jag är även skeptisk till att köpa en ny sadel, dels för priset, men framförallt för att man förlorar så extremt mycket pengar om man inte är nöjd med den. Jag kan sitta i en en sadel när jag provar den och tycka att den känns jättebra men sen efter ett tag så uopptäcker jag att jag inte alls trivs med den. Måste då sälja den och då har jag genast förlorat en mängd tusenlappar.

Kanske beror mina misslyckade köp på att jag köpt "dåliga" sadlar dvs sadlar av icke kända märken, det kan hända. Tyvärr har jag då inte råd att köpa en splitterny fancy, fancy sadel. Som ni ser det blir lite moment 22 det här.

Sen är det ju Knatten också som är mästarnas mästare på att flytta runt sadeln. Förra året provade jag en Anthares sadel som var väldigt skön och som faktiskt låg som en smäck på Knatten vid det första påseendet. Tills jag kom upp då, ja hej hoppsan vad han flyttade på sadeln den låg nog enbart på hans högra sida under ridpasset. Dessförinnan hade jag provat diverse Prestigesadlar som jag inte ens red i eftersom man redan på stallgången såg att de låg helt åt helsike. Jag provade även andra märken på sadlar som inte heller de passade, varken mig eller hästen. Sen lånade jag min gamla sadel som jag sålde för att den inte alls låg bra på Knatten när han var liten och som nu visade sig vara den som låg bäst på honom av de sadlar jag provat. Jaha fick köpa tillbaka den för samma pris som jag gett för den och sälja den jag köpt i stället för mycket mindre pengar än vad jag gett, typisk Titti sadel affär med endra ord.

Så som ni förstår så drar jag mig för att köpa en ny sadel. Vet som sagt inte ens vilket märke jag ska titta efter. Kanske man skulle prova en Bruno Delgrange eller en Colbert Brothers, eller en Butet inte vet jag, Altair från Antharés kanske funkar om den passar mig bättre. Hur som helst så vilken sadel jag än ska köpa så hade jag önskat att man fick prova dem i minst en månad! Det är så lång tid som jag tycker det tar för att verkligen se om man trivs med sadeln och den funkar, men det går ju inte att genomföra.

Eftersom jag dessutom inte är gjord av pengar så måste det bli en begagnad om det ska vara något "bra" märke och det är ju inte bara att hitta sådär på nätet en som passar både mig och hästen. För inte nog med att Knatten har ett knepigt sadelläge så har jag en knepig rumpa. Jag måste ha en mjuk sadel eftersom  mina sitt ben är helt befriade från ett skyddande fettlager (fettet sitter på andra ställen på kroppen ska tilläggas) vilket innebär att jag får ont i rumpan om sadeln inte är mjuk. Hade en gång en gräslig sadel, den provades ut av en så kallad sadelutprovare, den sadeln fick jag benhinneinfalmmation i sittbenen av. Inget skönt ska jag säga. Dessutom har jag väldigt långa överben som gör att jag tar stor plats i en sadel och behöver extra långa kåpor och förmodligen 17,5 tum i sitsen. Allt sammantaget gör det de hela minst sagt besvärligt. Får väl fortsätta med min Pessoa då, hästen har iallfall inte ont i ryggen så då kan den inte vara helt åt skogen, även om den är för liten för mig och inte ger någon som helst support vid hoppningen!