Jag menar vad finns det att undra över? Är det inte fullständigt normalt att sitta upp på en häst när det är minus 15 grader och veta att när man hoppar av så gör man det med tio med förfrusna tår, tio förfrusna fingrar samt en fullständigt nedkyld lekamen som känns som om den aldrig någonsin mer kommer att tina upp? Vad är det för konstigt med att man på vintern gärna vistas flera timmar i ett svinkallt ridhus bara för att titta på en träning eller en tävling. Hur kan man inte förstå det??
Det är väl ingen som kan tvivla på rimligheten i att under en stor del av året vada runt i gegga till knäna och hålla på med 600 kilos djur som är indränkta i dito? För därefter kommer ju sommaren då man kan svettas floder tillsammans med en svettig häst, som dessutom drar till sig alla flygfän i världen, vilka inte bara försöker äta upp hästen utan även dig?
Det kan väl varenda människa förstå, att det är förnuftigt och genomtänkt att gå upp klockan fyra på morgonen för att tävla, och sedan komma hem helt utmattad klockan sju på kvällen, speciellt när själva tävlingsmomentet varar sammanlagt ca en och en halv minut, max (vid hoppning)? När man dessutom under de här timmarna (mellan de en och en halv minuterna) kan få vistas ute, antingen i brännande sol, oupphörligt regn eller minus grader och där det enda skyddet mot vädret är bilen eller en nedkyld ridhusläktare.
Det är väl inget konstigt med att trilla av och bryta både det ena och det andra, eller dra ur led någon kroppsdel och få ont överallt, för att sedan så snabbt som möjligt vara tillbaks i sadeln igen. Det är väl inte heller något konstigt med att ifrågasätta personalen på sjukhuset (där ryttare är välkända som helt jävla omöjliga) och tycka att dom reagerar lite överdrivet när dom ger oss order om att INTE sitta upp igen. Bara för att man har ett och annat öppet köttsår eller någon oläkt fraktur betyder ju inte det att man inte kan rida så fort man kommit utanför sjukhusets väggar? Förstår inte alls varför något av detta skulle vara svårt för en utomstående att relatera till!
På väg till hästen för att rida, direkt från sjukhus!
Inte heller kan det vara konstigt att man hellre köper havre till hästen än falukorv till sig själv när pengarna är nästan slut. Framförallt hur kan folk inte inse tjusningen med att ständigt stå på ruinens brant eftersom man ska betala skoningar, veterinäravgifter, licenser, nya vintertäcken eller något annat som Pålle behöver. Alltså vem vill åka på solsemester med familjen när man i stället kan lägga den tiden och dom pengarna på några träningar och tävlingar som genomförs i något av tidigare nämnda svinkalla ridhus?
Nej, jag kan VERKLIGEN inte förstå varför någon skulle vara det minsta skeptisk och frågande inför tjusningen med hästar och ridning?? Gör ni?
 |
| Foto:Ewa Levau |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar