fredag 7 september 2012

Russet går 3-årstest

När Knatten var tre skulle han givetvis gå 3-årstestet, så här i efterhand kan man fråga sig om detta var så lämpligt?

Knatten gjorde precis ALLT som man INTE skulle göra. När vi tränade hemma gick allting väldigt bra. Vi kanske skulle ha tränat mer någon annanstans men det tänkte ju inte jag på!! Mr B som höll i löshoppningen  var mycket nöjd med hans prestationer hemma och trodde nog att han nog skulle kunna hoppa till sig minst 8:or. Visningen vid hand gick också bra och Knatten visade prov på ganska fin trav och skritt, kanske skulle han även göra bra ifrån sig på gångarterna? Gänget runt Knatten hyste stora förhoppningar, som alla gör med sina treåringar.

Tyvärr var Knatten inte  själv riktigt med i de här tankegångarna, för två veckor innan treårstestet kom han fram till att han faktiskt inte alls ansåg det nödvändigt att använda sig av sin trav. Sin tidigare ganska så luftiga och taktmässiga trav blev markbunden och kort, antagligen för att han för tillfället gick in i en olämplig växtfas. Men, men det var ju inte resultaten som var det viktiga (även om han gärna hade fått bli diplomhäst) utan att vi nu nått 3-årstestet som varit slutmålet för inridningsperioden och avslutningen inför sommarbete och vila.

Dagen innan Dagen D kommer kommer Knatten ut ur boxen och äter upp en väldig massa mat i stallet. Detta innebär att Knatten blir longerad och får gå i skritten MYCKET för att inte få kolik. Koliken uteblir tack och lov, men i stället har jag nu en mycket trött treåring. Inte mycket att göra åt och han hade ju ännu en natt att vila upp sig på. Dagen för treårstest inträder och Knatten ska göras fin och presentabel. Redan där skiter det sig!

På treårstest ska ju hästen vara flätad vilket Knatten hade mycket starka åsikter mot. Han var av åsikten att flätas ska det baske mig inte göras. Knattens beteende i stallgången var vid den här tiden något oslipat. Han var precis överallt och ingenstans, samtidigt som jag fruktlöst försökte att få ett grepp om i alla fall en liten mantuss. Det hela slutar med att Knatten lyckas stämpla min fot, eller närmare bestämt min lilltå och knäcker den! Ni som brutit en tå vet att detta är inte skönt och att man blir något halt. Jag gav upp och M som är en hejare på att göra flyingeflätor tog över.  Hon lyckades med att göra fina flätor trots Knattens spasmatiskt huvudkastande, steppande, vilda protesterande.

Lastningen går förvånansvärt bra och vi beger oss av till anrika Flyinge för att visa upp den för dagen snyggt, flätade och mycket blanka Knatten. Vi var ett helt litet sällskap som följde med Knatten på hans STORA dag. Jag nervös och haltande på grund av min brutna lilltå, dom andra lugna och avslappnade och Knatten, ja Knatten han var helt frånvarande och katatonisk. Jag vet inte om det var nervositeten eller den enligt Knatten alltför intensiva träningen dagen innan som påverkade honom, men han verkade trött och frånvarande när vi kom fram

Jaja det går säkert bra inne då vaknar han nog till och visar upp sig från sin bästa sida. NOT! Knatten var fullständigt oengagerad och hade inte alls några tankar på att anstränga sig under den största stunden i sitt treåriga liv. Han gick i korsgalopp, att byta galopp var rakt omöjligt, att hoppa var jobbigt och fast han visade på en ganska god teknik så fick han inte några poäng för hans prestation i övrigt var vid tillfället faktiskt urusel. Han var helt opåverkbar och ägnade oss ingen som helst notis fast vi freneteiskt piskade och ville få honom att i alla fall tänka lite framåt. Alla hårda ansträngningar från vår sida gick honom fullständigt förbi. Den enda som inte ansträngde sig det minsta under dessa minuter var faktiskt Knatten. Synd att inte J som visade vid hand blev bedömd, för hans trav var i alla fall niomässig, minst, även om inte Knattens var det.

Nöjd Knatten
Alla var vi faktiskt rätt sura på honom för även om vi inte väntat oss att han skulle vinna så hade via all fall trott att han skulle få klart godkända poäng!! Vi hade ju sett honom både hoppa och sprattla fint hemma så helt tappad bakom en vagn var han ju faktiskt inte. Men det är Knatten (och många andra treåringar) i ett nötskal. Det är inte alltid att formtoppen infinner sig när den ska, och Knatten han gör alltid lite som han själv vill. Han var i all fall jättenöjd med sig själv!! Det såg så ut i alla fall!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar